HannaEllenor (Gamla bloggen)

Japp, jag känner så
att som ni säkerligen märker har det varit lite glest med dikter
här i bloggen .. det har mest vart vardag och småkul istället.
Jag har bloggat sen jag var 12 på olika sätt..
men aldrig om mina dikter.. inte på detta sättet.
Därför var det grunden till HannaEllenor, jag ville ha en plats
där jag kunde lägga ut mina dikter.. väldigt personligt men ändå inte.

Mina dikter handlar mycket om känslor, saknad, smärta och livet.
Och jag tänker inte säga att dom inte handlar om mig,
för det gör dom, en del av dem handlar om hur jag HAR mått
hur jag MÅR och hur jag känner igen känslor via en blick
som kan inspirera mig såppas att jag får ihop ett helt A4
bara på en grej.. det kan vara en relation på tv:n eller
ett ord - ett ord kan betyda så oerhört mycket.
Vad jag ville komma fram till där uppe var att alla dikter faktist inte handlar om
mig, utan dom kan även handla om er ..
tänk såhär; Jag såg en kvinna fara illa på ett program på tv:n, jag såg hur hon utvecklades
och hur dåligt hon mådde...... där har vi en känsla som jag sedan bygger på.
Det är inte jag som mår dåligt utan hon och jag lånar känslan för att få ut det på papper..

Men när jag startade HannaEllenor.blogg hade jag ju nästan en halv bok full med dikter
nedskrivna och renskrivna för min egen skull, det är allt som
jag skrivit ner under åren.. dock har jag absolut inte lagt ut alla
dels för jag vet att dom kan vara känsliga (folk reagerar ..)
och för att dom är för personliga.
Men många är ju redan pubicherade här.

Nu har jag mycket mer att fokusera på .. Magnus, Jobbet.. Spanien..
jag är inte ensam längre.
och många av dikterna är ju såklar även baserade på mina känslor
men just nu mår dom toppen.. jag är så lycklig!!
Och då tappar jag fokus för att skriva om lycka och glädje i mina dikter
är bara inte jag.

Jag funkar som jag skriver om sorg och smärta.
kanske är jag som de store, kanske skriver jag endast när
jag är som sämst, nere, ensam och deppig..
vi har alla våra perioder.. så känner jag.

Som en som står mig nära sade till mig:

Tillvaron hänger inte ihop.
Det tungsinta vemodet och skogsdiktarens djupaste allvar är något av det vackraste vi har.
Dan Andersson och Nils Ferlin, Gustaf Fröding, alla grubblare och melankoliker.
Karin Boye likaså. Och musik som känns i hjärtat skulle ej existera utan oss melankoliker.
Livet är inte en schlager eller en allsångskväll.
Livet är tusen gånger starkare än så.


Så , dikterna kommer och det finns så det knakar.
ska bara få ut de på papper också =)
Men nu skall jag njuta lite av lyckan också!



fast någon lycka känner jag knappt ikväll, då jag precis har stukat foten.
ajj!