Samling
dem jag har publicerat förståss =)
Så slipper alla som bara är intresserade av mina dikter, läsa om mitt liv ;P
Alla dikter jag publicerar i mina inlägg kommer även landa här så ni vet!
Fast, de är väl inte baara därför ni är här väl? (A)
Och det enda kravet jag vill att ni ska göra,
och det är endast för att jag ska veta om jag ska fortsätta
med det jag håller på med. KOMMENTERA!
Inledning.
Många gånger har nära och kära sagt - Vad tycker du om? Vad har du för intresse?
Jag har väl inga speciella har jag svarat, mitt vanliga tråkiga vardagsliv.
Men vad gör jag egentligen till vardags?
Jo, jag har alltid varit en drömmare, en fanatiker av fanatasin
som trodde världens känslor och tankar var starkare än jag idag vet vad de är.
Och genom mina tankar finner jag underbara ord som jag skriver ner.
Mina egna tankar och vad jag tror folk tänker om mig.
Tyvärr kan man inte dela på poesin med alla människor,
men en dröm är att träffa någon som tolkar mina dikter i konst,
Då är mitt största konstverk.
ett vackert utvecklat avslut.
/Hanna Ellenor Johansson, Julen 07
Ögats synd.
Det kanske aldrig syntes i min blick,
att jag behövde eller ville bli älskad.
Det kanske aldrig hördes på min röst,
Du kanske tyckte att mina fotspår var skarpa
och att jag aldrig orkade ett varv till.
Du märkte kanske aldrig hur stark den var
muren jag byggt upp för att slippa riskera mig.
Jag kanske aldrig frågade efter din mun mot min hud
eller dina andetag mot mina tårar.
Jag har alltid sprungit genom eldrar, ensam
En flicka, bränd i kanterna av självriskhet.
En flicka, tjepad i kanterna för att hålla ihop sig själv,
Vill inget hellre än att bli Älskad.
Hanna Ellenor Johansson 2004
"Flickan står på berget, Hon tittar ner, Blundar och tänker NU.
Fast fallet gör att hon blir kallare än hon redan varit,
kallare kan hon inte bli.
Flickan vet att ingen älskar henne,
Han kallade henne Hora,
fast hon bara varit med honom.
Föräldrarna har ingen tid och hon känner sig bara som ett stort misstag.
Nu ser hon havets vågor, de slår hårt mot klipporna.
Äntligen slipper hon helvetet.
Mitt i natten sitter Han, på stranden full som ett svin.
Han ser något flyta i det mörka havet men
"Äh, det är väl ingenting".
Han tänker på att han aldrig känt en sån varm känsla inom sig,
som när han är med henne, Han älskar henne.
Men det är dom, dom som vill se honom supa,slåss och knulla.
Dom som anser att hon och alla andra tjejer bara är ett ligg.
Det bara blev så, dom stod bredvid och han kallade henne något oförlåtligt,
Nu ser han blod,
nu ser hann Henne,
Hennes söndergråtna ögon,
Hon andas inte.
Han slår sönder flaskan,
nu ska Dom allt få se att han inte är den fege fan,
Ty, utan henne är livet inte värt att leva längre.
Allt är deras fel,
Snart vilar dom tillsammans på havets bottnen.
Hanna Ellenor Johansson, 22 augusti 2004
"Lyser solen ner på dig, som alltid? som förr?
När jag satt där i skuggan, med ett leende på mina läppar,
Du sa - Jag finns alltid kvar, var inte orolig baby, allt löser sig.
Det blev ett helvete.
Du stod kvar i solen, så blev du bränd.
Du fick din publik, nu sitter du i skuggan
vet inte vem du är längre,
Dagarna har sprungit sin väg.
Det finns inga ord, Jag kan inte förlåta.
Du valde spriten och pengarna,
Jag valde livet och kärleken.
Jag ser dig ibland i tidningarna och i parken,
Du skryter.
Men jag var inte den som miste någon,
du miste mig.
Han é inte den underbara människa jag en gång känt.
Jag går min väg.
"Mor sitter där i sin gung-stol
Nynnar på sin visa, som hon alltid gjorde
när jag var liten och rädd om natten.
Men mor minns inte det, Varje dag sitter
hon i sin gröna gung-stol och nynnar och säger
"Allt blir bra snart kära barn"
Jag vågar inte längre tro hennes ord
för jag vet att du har blivit gammal och minns inte,
även nynnandet tar snart slut.
Mor tittar på mig och frågar "Vem är du? Var är vi? Och var är far?"
Åter igen berättar jag och mor förstår inte.
"Kommer det bli bra igen?" Ja, mor svarar jag.
Hon lutar sig tillbaka i sin älskade gung-stol
och börjar nynna på visan igen..
Hur kan din blick alltid undgå mig?
Hur kan jag stå här, ropa på dig utan att du ser mig?
Hur kan jag vara så osynlig för dig?
Har du glömt förra sommaren?
Har du glömt vem du skrattade med?
Vem som gick vid din sida,
Har du glömt att du såg mig?
Jag är ingenting längre,
Nu när jag går förbi dig blir dina seende ögon blinda.
Hanna Ellenor Johansson 2004
Alla åren bara flänger förbi, Det ligger något i att livet är kort.
Barndomen, ja den är över på en sekund.
Hur länge är man egentligen barn?
Sitter och tittar i ett fotoalbum från barndomen,
tänk, att enda sorgen var när föräldrarna lämna en på dagis
eller att man ramlade och slog sig,
Kärlek var att gosa och kramas,
och man behövde aldrig ifrågasätta riktig vänskap.
Vi fotades när vi klättrade i ett speciellt träd,
den dagen minns jag som igår, fast det gått 10 år..
Jag var så glad, att hitta nya äventyr var det bästa jag visste.
Så många minnen, Tänk, vad unga mamma&pappa var,
och stod ut med oss ungar,
Det tålamodet hade jag aldrig haft!
Nä, man skall vara tacksam för att man fått
en sån fin barndom mamma&pappa!
Hanna Ellenor Johansson, 8 Januari 2008
När jag såg dig skratta, dina ögon lyste upp och hela du kändes varm.
När jag såg dig gråta, gråta för att du inte ville förlora mig.
Idag är din blick kall, du bryr dig inte längre,
och det gör ont i mig att veta att jag själv är orsaken.
Du skrattar med dina vänner som vanlig, men blir stum när det är vi två.
Förlåt mina misstag, förlåt mina fel men förstå även att det inte var bara mitt fel.
Det blev som det blev men sluta att vara så kall för det är inte DU.
Jag log försiktigt emot dig, vågade ta steget.
Önskar och undrar just nu, Ler du tillbaka? Ser du mig?
Vågar jag ta chansen? Kommer du göra mig ledsen?
Kommer du hindra mig att våga le mot dig igen?
Kommer du ta mig till himmelriket ditt?
Vi två, på ett litet moln, lycklig förevigt.
Nej, jag ska sluta hoppas, du ser inte mig.
Ett ansikte i mängden, ingen speciell.
Men du ler mot mig, och du går emot mig..
Tänkt, det kanske inte är så svårt att gå vidare?
Hanna Ellenor Johansson 6 Februari 2008
En ensam flicka sitter i fönstret och tittar ut i intet,
Flickan det är jag, och ett hemligt leende jag bär.
Jo, le kan jag, men glömma något som engång låg mig så kär
kommer jag aldrig att göra.
Tänker på då du var här, jag var lycklig,
Vi skrattade och kramades, du gjorde mig hel.
Du förstår nu, nu är jag ingenting.
Våra minnen finns kvar, jag behöver dig
att fylla upp mitt tomrum, denna mörka hemska plats.
Vill ha dig vid min sida igen, känna min hand emot
ditt ansikte, hur du håller om mig som om jag var ditt liv.
Att se in i dina ögon, se glädjen som då.
Kom, fyll upp min tomma del.
Hanna Ellenor Johansosn 8 Februari 2008
Du skall vara så underbar, så vackert skimrande att se på, olika nyanser, kall och varm. Du kan vara ett kärleksnäste och en inspiration. Men sanningen bakom ridån är inte vad många ser. Man skall ha respekt. Du sködar så många liv, splittrar så många familjer. Du är djup och du drar. Du är mörk och har många historier bakom dig. Men mest är du hemsk, hemsk för att du är så stark. Se bara på thailand och titanic. Vi vet än idag inte hur många offer du har tagit. Älskar, leker, äter, dör jo. Det är allt vad du gör.
Hanna Ellenor Johansson februari 2008
Jag ser att ni väntar, jag ser att ni ler, jag ser att ni tittar men ingenting sker.
Allt är så jobbigt,ja allt e så svårt, ni tror ni vet, ni tror er se.
Men de man inte ser vet man ingenting om. För alla jag har fattat tycke,
saknar jag så mycket. Efter de jag har förlorat finns bara ett svart hål, hålet blir förstorat för var dag som går, Alla tittar ingen vet,
Kärlek är en Dysterhet.
Hanna Ellenor Johansson 7 mars 2005
Kanske va de aldrig meningen, kanske de bara var en dröm, en dröm som aldrig slog in. Som att jag skrev dessa tankar, och sedan suddade ut de igen. Om man bara kunde radera ut minnerna, Minnerna som tär och sliter, förstör min vardag och ger mig sömnlösa nätter. Livet är inte meningen att vara lätt. Leenden sviker, tårarna fräter sönder de kinder som en gång log. Varför kunde de inte bara ha varit en dröm ?
Hanna Ellenor Johansson 15 januari 2007
Satt i min ensamhet och tänkte på hur de blivit om jag gjort andra val i livet. Till dig som kunde förändrat mitt liv så mkt! det jag känner som ni inte kan se eller förstå, hur det skulle ha blivit vi två, svåra beslut i ungdomens ålder, vad tänkte jag på? På ett sätt ångrar jag mig, jag hade kunnat fått dig, sett dig växa, fått va en del av ditt liv, men de va ett väldigt stor kliv. Sorgen finns alltid där. Du kommer för evigt vara en del av mig, förlåt för att jag var självisk! - till Cleo Johansson
Hanna Ellenor Johansson 27 januari 2007
Den brasan som en gång brann går sakta mot glöd
den värme och känslan som var är nu helt totalt död
att kärleken sviker och nätter blir dar,
säger min själ, mitt hjärta "god dag"
till en ny låga som sakta tas upp
och drömmar föds på nytt,
hoppet existerar och lyckan värmer min kropp
ty brasan står åter i brand.
Hanna Ellenor Johansson 6 juni 2007
Många nätter har gått, Erfarenhet har vidgats, hjärtan har krossats, leenden dött ut, långt där inne brinner en längtan, en tanke om att få det som förut, då jag kunde känna kärlek och inte vara rädd, att de var mig du ville ha mig i dina armar känna din trygga värme. Höra ditt hjärta slå, prata nätterna igenom och bara vara vi två, Man säger "Det var roligare förr" jag säger: "¨Jag har aldrig sedan dess älskat som då!" Förlåt mina misstag, mina lögner och mitt svek och vad du än tror, har de aldrig varit en lek. Jag hade en kärlek så varm, så äkta och om jag fick göra om allt skulle jag aldrig bete mig så, jag vet ju hur mycket jag förlorat och varför skulle du göra så? ..
Hanna Ellenor Johansson17 juni 2007
Så svårt att det kan vara så lätt,
Du är den första jag tänker på när jag lägger mig
och den jag tänker på när jag vaknar.
Allt jag ville var att älska dig.
Känner fortfarande värmen från din kind,
doften av dig, hur du viskar i mitt öra, hur du gav mig ro.
Det är som att krossa en perfekt spegelbild
splittret finns kvar och man kämpar,
man försöker laga den men skär sig ständigt.
Det krossade går aldrig att återställa
hur mycket man än försöker.
Allt jag ville var att du skulle älska mig.
Havnna Ellenor Johansson 16 februari 2008
Kanske ni inte förstår mig, men jag kan inte sova.
Som att hålla ett ett redan söndrigt glas, och slänga det på stengolvet.
Jag klarar knappt tänka på då, det är som att riva upp ett gammalt sår.
All denna förtivlan och förvirring, att inte veta vart jag ska ta vägen.
Jag har vandrat en lång väg nu, lärt av mina misstag.
Kanske en dag jag kommer förlåta dig, Men idag gör det för ont.
Du förstörde en del av mig, En del jag idag hade behövt.
Hanna Ellenor Johansson februari 2008
Vi är så lika, men ändå helt olika. Vi har varsin sorg men delar ändå tårar. Jag hör dig gråta, gråta i mörkrets timmar. Du tittar på mig men en tom blick, din sorg går inte beskriva med ord. Jag hade mina ljusa dagar, många skratt många tårar. Men du slutade se mig, se och röra mig. Gav mig ej den närhet jag behövde, min sorg var att du glömde bort mig. Vi är så lika, men ändå helt olika.
Hanna Ellenor Johansson, 5 april 2008
Som att inte få springa i gräset en varm sommardag,
Att inte få höra skratt och glädje.
Att vakna upp varje morgon med sorgen i min blick.
Att vandra igenom livet i pina.
Att spela ett spel med mina medmänniskor,
Jovars, allt är bra. jag är stark. jag gråter inte.
Men se då hur jag mår, se hur jag ser ut
och ta mig till dig,
För det är såhär mitt liv hade sett ut
utan dig.
Hanna Ellenor Johansson 29 februari 2008
Känner känslan, den som river,
att vi aldrig blir två igen,
att glädje är ett ord jag inte längre förstår.
Så ensamt, så tyst.
Ett brustet hjärta, en ensam själ.
Sitter och väntar på ingenting,
folk som går förbi skrattar,
ser mig och tystnar.
Jag hör ett tyst skrik, en förtvivlan,
ber om hjälp, någon skriker så att jag ryser.
Jag ser mig omkring, men det är bara jag här.
Det är min längtan som skriker.
Och den gör så ont nu,
Vi har sagt Hejdå.
Hanna Ellenor Johansson 24 februari 2008
Uppskärda armar, söndergråtna ögon, tvångstankar,
Hon gör alltid sitt bästa för att lyckas.
Svek, Hat, Sorg, Osäkerhet, Sömnlösa nätter.
En dag kanske hon gör det.
Svart hår, Starkt smink, Undernärd kropp,
Att dom inte ser, att den lilla flickan aldrig ler.
Lycka, glädje, att vara god
Vilka främmande ord.
Se mig se mig, hör mig.
Jag skriker inombords,
Slag, hot och rädsla.
Flickan tar, flickan får medans alla vänner går.
Vem sa att en tonårings liv var simpelt?
Hanna Ellenor Johansson 18 februari 2008
Sitter ensam, känner mig ensam, övergiven av världen, Vill bara finnas till och sitta bredvid dig igen, skratta med dig som då, känna värmen sprida sig i kroppen, tryggheten, lyckan... Men även våra konflikter - vi fick sagt våra känslor och tankar. NU, Nu skriver jag ner den på ett papper som antagligen kommer att skrynklas ihop. De sorgerna, tankarna, känslorna, häromdagen blev gränsen nådd det finns inget slut och min kropp orkar inte mer sorg&smärta. Att kämpa igenom vardagen, kommer det något positivt ur dehär? Kommer jag någonsin våga ta klivet in i verkligheten? Jag är en drömmare, och har alltid vart, lever mig in i tvn där äkta kärlek framstår, om jag nu är en drömmare, Hur ska jag då hantera att världen inte är som jag trodde den skulle vara? För ensam kommer jag vara, i evighet. Iallafall i mina tankar och funderingar.
Hanna Ellenor Johansson hösten 2007
Jag vänder tillbaka, flyr ifrån nuet.
Förr var då och nu vet jag inte vem du är,
Kastar iväg nyckeln och springer dag och natt, till drömmens land
Varför så ledsen? Varför så glad?
Varför le när man kan gråta?
Mycket händer mycket sker
Skratten gråter och tårar ler,
"varför föddes jag?"
Med leende läppar, var alla så glada?
Sluta spela. tala sanning!
Hanna Ellenor Johansson November 2005
Ilande nålar, det är så det är.
Jag vänder ryggen till, vill inte höra mer
Du stryker med dina fingrar över mina läppar,
kalla kårar.
Jag hör tystnadens eko, allt stannar till
detta ögonblick , dina ord.
din önskan att jag ska glömma,
glömma oss, oss som glädjes av det lilla
vi gav varann, att glömma närhet och förståelse.
En oviss framtid,
kanske av ljusa tider eller ändlösa nätter, vem vet?
de underbara fjärilar som en gång höll till i min mage är borta,
Världen vaknar till liv.
Ilande nålar, det är så det är.
Hanna Ellenor Johansson 19 april 2008
Jag vänder tillbaka, flyr ifrån nuet.
Förr var då och nu vet jag inte vem du är,
Kastar iväg nyckeln och springer dag och natt, till drömmens land
Varför så ledsen? Varför så glad?
Varför le när man kan gråta?
Mycket händer mycket sker
Skratten gråter och tårar ler,
"varför föddes jag?"
Med leende läppar, var alla så glada?
Sluta spela. tala sanning!
Hanna Ellenor Johansson November 2005
Jag är tom inom mig, jag känner inte längre mina tårar rinna längst kinderna.
Jag hör inte längre de södjande ord de mina säger,
Jag drömmer inte längre.
Du tittade på mig men såg mig inte, jag stod rakt framför dig men du låtsadessom ingenting.
Jag försöker förklara men du lyssnar inte, förstå att de känslor jag hade för dig var äkta
Du var mitt liv, och när du slets ifrån mig förstördes jag.
Jag känner inte längre min förtvivlan.
Hanna Ellenor Johansson 27 april 2008
Jag ser tårarna i dina ögon, du försöker dölja det du känner.
Jag känner längtan i dina andetag, dina suckar.
En längtan så stark, så öppen att göra vad som krävs,
Jag känner mitt hjärta och jag känner min dragkraft,
Vi känner varandra så väl, utan att se dig
förstår jag varenda rörelse, varenda tanke.
Att älska är inte svårt,
Men att finna trygghet och förståelse är något många saknar.
Du försöker dölja dina tårar men min vän,
Vi känner varanda för väl.
Hanna Ellenor Johansson 2 maj 2008
Kan du inte se hur jag mår? Hur jag kämpar för att inte ge upp?
Hur jag ber natt och dag hur helvetet skall få ett slut, Fan.
Du tror dig förstå, men ser du verkligen min längtan?
Ville ha dig här, ville ha det som då, ville att det föralltid skulle vara vi två.
Djupt inne, längst inne tror jag att du vet, att du vill och du förstår
Men sen är försent nu.
Hanna Ellenor Johansson 5 maj 2008
Sommarnatten är över
sommarnatten med dig
I solnedgången vi satt
du med armen omkring mig
viskandes bara vi två
Nu väntar hösten
med kalla vindar
Men sommarnatten vi kysstes
bara vi två
Och all denna lycka jag kände då
vilka varma vindar som smekte oss då
ja en sommarnatt är över och förblir
alltid en stor del av vår kärlek
våra minnen
Hanna Ellenor Johansson
25 september 2008
Jag står fortfarande i mörkret, där inne i hörnet,
skräckslagen att allt ska komma åter.
lycklig över det jag har men osäker över det som är.
Varenda rörelse, varenda blick får mig att stirra
rakt ut i intet,
för jag är inte säker, hamnar jag på samma kant
vet jag inte om jag orkar hålla i mig.
Längst inne i sinnet kämpar jag emot.
Jag ska stå kvar, och jag ska hålla i mig
osäkert men bestämt.
Hanna Ellenor Johansson
15 oktober 2008
Du kan skrämma mig, men döden skrämmer mig inte
Du kan såra mig, men jag blir aldrig berörd
Du kan älska mig, men jag kommer aldrig förstå varför
Det jag en gång kunnat se, har slocknat för mig
Minnen från en tid som var ligger långt inne
suddigt men finns där.
Den tiden kommer aldrig åter,
Jag var inte dum, jag var kär.
jag släpper dig aldrig nära mig igen.
Mig som du sårat men aldrig nått fram till.
Hanna Ellenor Johansson
16 Oktober 2008
Livet blir trist när man har ont,
trist när man inte finner tid
trist när man bara vill försvinna
Idag har jag gnällt och gråtit..
För många tankar som surrar omkring långt där inne
oro och känslor som legat länge som rivs upp bit för bit
Vill nog egentligen bara hem, hem till det som en gång kändes som mitt hem
idag vet jag inte riktigt vad som är hemma längre.
Mesta dels är jag väldigt förvirrad över att jag är så deppig
och det finns många anledningar till det.
äh nu ska jag lägga mig, sova, gå upp och
sminka på ett leende och vakna till verkligheten.
Det är så det funkar.
Hanna Ellenor Johansson hösten 08
Du får mig att gråta, men jag älskar dig ändå
Du får mig att skratta i mina mörka stunder,
Jag känner mig inte så ensam längre.
Du står där med ditt leende, du är så vacker
Jag räcker mig emot dig, rädd för att beröra
men säker på att du tar emot mig,
Din styrka hjälper mig andas
Krafterna som inte funnits
väcks till liv.
Hanna Ellenor Johansson 2/12-08
Du har träffat mitt hjärta
kära du
du har hittat en väg
jag aldrig trott existerat
Den vägen var blockerad
av massa trasiga bitar
men du bröt dig igenom,
Du min älskade, du.
Hanna Ellenor Johansson, 25/11-08
Att en bild kan väcka så många känslor,
åren som jag försökt förtränga
känslorna som jag tillsist har glömt bort
för jag lovade mig själv att stå och vara stark
enda tanken som fick finnas var "du hatar det"
Sitter med tårarna rinnande ned för mina kinder
saknar den känslan av lyckorus den våren
men önskar det hade gått åt rätt håll till sommaren,
Genom mina dikter försöker jag bearbeta
och påminna mig själv om att jag är lycklig nu
Men det finns saker man inte vill förtränga,
minnen som flackar inom mig
frågor som jag aldrig fick svar på
Hur hade de vart om jag tagit andra beslut?
Varför lät jag mig tålas?
Jag är lycklig nu, men jag
var även lycklig stundvis då.
22/11-08 nattfunderingar Hanna Ellenor Johansson
Jag fick en blick idag, en blick som berättade allt
Det kändes som du såg rakt in i mina känslor
att du läste av hela mig.
Jag vände och såg tillbaka och där stod du, helt still
Minut efter minut stod vi still, men allt kändes som en sekund
Sedan vände du och gick,
Jag vet inte varför, eller vad du såg hos mig den stunden
Men du såg mig, och du förstod.
Varje dag ska jag gå förbi och söka din blick igen
och då ska jag våga fråga;
Hur kan du se mig?
Hanna Ellenor Johansson 29 Juni 2008
Nu till dom jag inte skrivit, men älskar!
Vill bara med en liten dikt berätta för dig vad du betyder för mig..
Du kom som en ängel från himlen till mig
Dina ögon så vackert lyser.
Jag ser en själ så fin så jag ryser
Du är som havet en varm sommarnatt
Du är min egen lilla skatt
Du skänker mig kärlek, tro, hopp & skratt
både dag och natt.
Jag kommer föralltid vilja ge all min kärlek till dig.
Ditt hjärta är så varmt och underbart.
Jag i dina armar vill stanna
Du är allt jag någonsin kan önska och vilja ha.
Hos dig vill jag föralltid stanna kvar!
Jag älskar dig Hanna...
/av min pojkvän Magnus Långkvist sommaren 08
Att älska är ingenting,
att vara älskad är nånting,
att älska och vara älskad är allting!
"Tiden läker alla sår"
hade jag den personen som myntade uttrycket framför mig så skulle jag krossa
knäna på honom, slå honom med en påk i solar plexus,
Sparka honom över njurarna och sist, men inte minst så
skulle jag krossa hans hjärta, sedan lämna honom att dö med orden:
Var inte orolig, Tiden läker alla sår.
Öppna det, Lita på det,
Få det att pumpa Ta hand om det,
Ge inte bort det vad du än gör.
Ta med det.
Ovavsett om det är varmt, kallt eller gjort av sten.
Ta väl hand om det,
Det är det viktigaste du någonsin kommer äga.
/Hjärtat xD
Den dagen kommer då min kropp ligger på ett vitt lakan och läkaren fastställer att mitt hjärta och min hjärna inte fungerar längre.
Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barnasikte eller kärlek i en kvinnas ögon.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta,
Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så han får se sina framtida barn leka.
Ge mina njurar till en mäniska vars liv vecka efter vecka är beroende av en maskin.
Ta mina ben, varenda muskelfiber och nerv i min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå, utforska varenda skymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra. Bränn det som är kvar av mig och sprid askan med vinden.
Om ni måste begrava något så begrav mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar, Ge mina synder åt djävulen och min själ åt gud. Om ni händelsevid vill komma ihåg mig gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det!!
Vad ser ni systrar?
Vad ser ni, systrar vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
"En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick,
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om "henne som aldrig blir klar"
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.
Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg.
Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårsbarn med en far och mor,
som älskar mig, min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann
med drömmar att snart få träffa en man.
En brud nästan tjugo - mitt hjärta slår volt
vid minnet av löften jag givit och hållt.
Vid tjugofem - nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och stort.
VId fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, När man är gammal och krokig
får den en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna,
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka,
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta
jag minns glädje, jag minns min smärta
och jag älskar och levet om livet på nytt,
jag tänker på åten, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon, systrar så ser ni ej,
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare, se MIG.
(På en dement avdelning på ett sjukhus i skottland fanns en gammal dam,
som inte såg ut att intressera sig för sin omgivning utan bara satt och stirrade ut genom fönstret.
När hon var död, fann man denna dikt bland hennes papper.)
När vännerna kom till
Var tanken ganska klar
För vänner har nåt i sig
Som ingen annan har
De har en hand som hjälper
De lyssnar och förstår
De viker inte undan
När många andra går.
Do you love me our do you not?
You told me once but I forgot,
So, tell me now and tell me truth
so I can tell - I love you.
Of all the people I ever met, you are the one I can´t forget
And if I die before you do, I go to heaven and wait for you.
And if your not there before Judgementday, I risk my wings for everything.
Just to prove my love is true, I go to HELL to be with you.
Det finns ett hav
som ingen ser,
Det finns en grav
där ingen dör
Det finns en sol,
som ej går ner
Det finns en strand,
I varje själ
Hur kan man leva vidare när
man lärt sig älska mer än själva livet?
Borta föralltid?
Vad gör man när en outhärdig sorg sliter sönder en,
När viljan är ett värkande sår,
Som minnet och saknaden som ständigt
river vpp på nytt, Vassa klor, vad finns kvar?
Denna omöjliga kärlek.
Tula av Isfolket.
Det är det som händer.
Man kastar en sten i vattnet,
Man märker att ena benet har somnat och
man pratar med sig själv,
Man sväljer sitt saliv och vattnar en
krukväxt som vissnat.
Man ser en vän för sista gången
och man går förbi en plats där man bott,
Man står i en kyrka i ett främmande land på
ett foto ifrån semestern förra året.
Tomas Thofner
Allt har sin tid,
Det finns tid för allt som sker under himlen:
En tid för födelse, en tid för död.
En tid att plantera, En tid att rycka upp.
En tid att dräpa, en tid att läka.
En tid att riva ner, En tid att bygga upp.
En tid att gråta, En tid att le.
En tid att sörja, En tid att dansa.
Gamla testamentet.
Jag ligger i mörkret hos dig, där har jag ro.
Ingen människa finns som är så god.
Jag är fäst vid mörkret, Jag är fäst vid dig.
Vore jag skild ifrån mörkret vore jag skild ifrån dig
Jag ligger i mörkret hos dig som fågeln som i sitt bo.
och vinden sjunger min visa.
Bo Setterlind
Så skimrande var aldrig havet
och stranden
aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden,
Aldrig så vackra och blommorna
aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida,
Mot solnedgången aftonen
den underbara,
Då dina lockar dolde
mig för världen medan du
dränkte alla mina sorger,
Älskling, din första kyss.
Evert Taube
Jag har en vän som haft det svårt, livets prövningar har tagit henne hårt. För en stund trodde jag hon skulle släppa taget, hon var en trasig människa vid detta laget. Hennes dagar bestod av oro, gråt, ve och fasa, tänk så lätt tillvaron kan rasa. Men med mycket hjälp och stöd, orkade hon tillbaka till sitt levebröd. Hennes ärlighet och styrka gav henne åter modet tillbaka, inte sjutton skulle hon sitt livsverk försaka. Nej, hon kämpar på glädjen börjar komma åter, Kanske finns någon annan, som sitter hemma och gråter. Det finns många ska du veta, som står bakom din rygg, tillsammans med oss ska du känna dig trygg. Vänner, familj och livet har så mycket att ge, det vet vi alla att du kommer se. Kom ihåg att det finns ingen som du, varken förr eller nu!!
Insändare till filipstadstidning av Pia.
Jag ska ut och möta min verklighet,
bryta mitt mönster.
Vidare gå, men klara mig själv.
Gå ensam härifrån knns svårt,
Kan du förstå?
Jag ska gå, önskar jag stanna kvar
men inget liv kan någonsin levas här,
vet att jag bör söka nya spår
men kommer ljuset någonsin där?
Det känns svårt att lämna tryggheten
därute är ensamt,
alltför tomt.
Kommer jag våga gå min egen väg,
kommer livet alltid att göra ont?
Om jag visste,
hur skulle jag vara om jag visste var att ha.
Livet är stort, allderles för svårt,
säg varför varför är det så?
Jag vill ej härifrån idag
jag vill inte lämna er
Ni betyder så mycket för mig,
all värme och trygghet ni ger.
När jag går, finns det någon kvar
om jag faller dit ner igen?
Men jag ska kämpa för att stå
och försöka hitta vägen hem.
Marie Arkbrant
Jag är ingen fjortis,
Jag är ingen hora,
ska ingen skönhetsdrottning kora,
Jag är ingen slyna,
och jag är inget luder,
bara för jag killar bjuder,
Jag är ingen bimbo,
Jag är ingen slampa,
Varför måste du på mig trampa?
Jag är ingen bitch,
Ingen liten fi..a,
Varför måste du snett på mig titta?
Bara för jag klär mig som jag vill,
och inte alltid sitter still,
Är jag inget att ha så säg?
Är det så världen funkar för dig?
Du som inte förstår,
Förstår hur mycket du kränkt?
Du som inte förstår,
Förstår hur mycket jag kämpar?
Du som inte förstår,
Förstår du att jag inte vill leva såhär?
Du som inte förstår,
Kanske vill byta plats med mig?
Då kan jag vara den som dig inte förstår.
Du ler mot mig, du ser mig
Det går en kall kår längst min ryggrad
Jag vill bara gå fram till dig och krama om dig,
med en stor varm härlig kram
Men jag kan inte, får inte
Det skulle bli som ett tåg på fel räls
Ett steg framåt och två bakåt
Jag skulle hatas, hatas utav alla
Ingen mer skulle mera se mig. Så låt bli att le mot mig
och låt bli att se på mig
Du är en förbjuden frukt för mig,
och så skall det för alltid vara.
Fanny
Till dig, Jag en gång älskade,
Jag vill göra dig illa,
Du ska må lika illa som jag och tillslut fällas för
"fällande av annas sorg", skall du min sorg.
Jag vill att du ska lida, I stark ångest ska du dra dina naglar
längst väggarna, Och skrika ut din smärta under nattens långa timmar.
Jag vill få dig att drömma, att du är i min famn
Sedan väcka dig för att se dig hata, hata för att det var en dröm.
Jag vill få dig att gråta, få dina tårar lämna djupa sår efter sig
som jag sedan ska strö salt.
Jag vill att det ska bränna! Bränna i ditt hjärta.
Jag vill se dig kräla på marken och be om nåd, ta din själ
och hålla den i handen tillräckligt länge för att du ska börja hoppas...
Sedan bara slänga iväg den.
Jag vill få dig att skratta åt dig själv var gång du ser dig själv i spegeln
för alla misstag.
Jag vill behandla dig som du behandlade mig.
Du stal mitt hjärta !! Kan jag inte få tillbaka det nu?!
Några visa ord:
- Älska djupt och passionerat.
Du kan bli sårad, men det är det
enda sättet att leva livet komplett...
- Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap...
- Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret...
- Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medan de fortfarande lever...
Här kommer några låttexter som ligger mig kärt om hjärtat!
QBN Flow - Dagboken
Du var ensam på en färd nånstans du söker efter svar, letar länge utan finna svar på jordens alla hav, du bereser lyckans stad. . . Tja, ja e bara 13 år har precis börjat röka, kröka, slicka föröka, det jag vill med mitt liv e å bli en fucking gangster, får jag nån respekt när jag gullar med min hamster? Knappast! Jag vill bli ett fucking monster min förebild är Tvn, våldet och drogen, dom snygga brudarna knäcker en kapsyl dom sa - tror morsan såg en
16 bast mecka fett med hasch skolan e fakta och jag måste fixa statch plockar lite väskor ifrån rikemansbarnen dom har fett med pengar, ja svär dom har de! Glider runt med gänget delar på sängen, varje kväll vi får jagen av bängen steget e inte långt, fan jag tror det e läge för mig att skapa förändringar.. Stora äckliga röda hål i armen, kan inte längre bajsa jag har fel på tarmen, en manlig hora måste sova i värmen det enda jag hör e pundarkarmen.. Tillsammans vi pundar tillsammans vi känner
Hur sjukdomen sakta skrynklar vara händer, kära dagbok du e den enda som vet ey hur jag känner.. Du var ensam på en färd. . . Ditt hår som e så lent men för mig e de försent, förlåt.. Ambulansen kom, släng skiten..
11 september, en flicka sjunger in till det lugna soundtracket "Heaven" med DJ SAMMY.
Det har gått ett år pappa,
Jag saknar dig verkligen, Mamma säger att du har det bra nu
på ett vackert ställe kallat Himlen.
Vi åt din favoritmaträtt idag, och jag åt upp allt!
Även om jag inte tycker så mycket om det...
Jag lärde mig simma i somras =) Jag kan tillochmed öppna ögonen under vattnet...
Kan du se mig?
Jag börjar på dagis iår! Har ett kort på oss, du är den bästa pappa!
Jag har lärt mig gunga själv!
fast jag saknar när du brukade putta mig..
Kan du se mig?
Jag saknar när du brukade kittla mig på magen,
Magen gör så ont nu, Jag försöker att inte gråta..
men mamma säger att det är okej.
Jag vet att du inte vill att jag ska gråta, men jag menar inte att vara ledsen.
Jag försöker pappa, men det gör så ont.
Är det sant att du inte kommer hem? Kanske någon dag..
Jag kan hälsa på dig i himlen, okej?
Måste lägga mig nu, jag sover med ljuset tänt
iafall du kommer hem, och kysser mig godnatt..
Jag älskar dig så mycket, Jag saknar dig pappa.
Patrik Isaksson & Sarah down finer
Kör Storgatan ner sen går jag tillbaks
Det är måndag kväll
I regntunga skyar som blåser högt
Ditt namn
Men ljuset i baren ger trygghet åt
En ensam man
Han som drömmer sig bort
Och glömmer vad som hänt
Den som tar ett hjärta
Borde veta vad som sker
När man säljer sin lögn
För att bota sin ensamhet
Du som tog mitt hjärta
Ge tillbaks det helt och rent
Och jag hatar att jag älskar dig
Så att jag nästan kvävs
Här i min ensamhet
Ut genom dörren, där går du igen
Det är måndag kväll
En tom kall blick och sen vet vi var vi står
Stäng alla barer, skrik ut i natten
Att du ångrar dig
För din tunga har
För alltid sårat mig
Vänner som sa
Att vi två var det vackraste
Och ingen har
Älskat dig som jag
Har älskat dig
För jag hatar att jag älskar dig
Så att jag nästan kvävs
Här i min ensamhet
Per Gessle - Vem tycker om dig?
Vem tycker om dig, lille vän?
När mörkret fallit och du längtar..
När du skrikit dig hes efter en vän, och bett om nåd att slippa vänta
È de stormen från havet? vissna blommor från landet? eller tynande glöd från nån eld?!
Tomma flaskor, och tomma rum en telefon som é helt stum
Säg vem tycker om dig? kär du,
när det du trott på gått mitt itu,
inte é de hon som du trånat, förfört och sen har lånat
till en dröm som tyvärr bara är din..
Vem tycker om dig, lilla vän?
När du é uppe å flyger å inte kan landa
när du ligger på gatan, i morgonens regn
ensam mitt bland tusentals andra
é de som du då känner, hennes läppar som bränner
Per Gessle - Tycker om när du tar på mig
Kommer du ihåg, en vintertid Du såg ett famlande ramlande ångande lokomotiv Sen kom förvandlingen, den stora ljusa sommaren, igen Jag tycker om när du tar på mig Jag tycker om när jag ser dig vid min sida Tycker om när du finns hos mig Jag tror det aldig kan bli bättre än så här För mig Kommer du ihåg Var det igår Du tog en främmande skrämmande människa Och kysste hans hår Och sen förde vindarna dom vackra vilda fåglarna till mig Jag tycker om när du tar på mig Jag tycker om dina fingrar mot min panna Tycker om när jag betyder nåt för dig Det kan aldrig kännas bättre än så här För nån För mig Jag tycker om när du tar på mig Jag tycker om dina bröst i morgonljuset Tycker om när jag betyder nåt för dig Det kan aldrig kännas bättre än så här Tycker om när du tar på mig Jag tycker om när jag har dig vid min sida Tycker om när du ler en stund mot mig Det kan aldrig kännas bättre än så här
Per Gessle - Om du bara vill
Lägg din arm omkring min hals så du är nära Det finns inget mer ikväll du måste bära Fäll ut ditt hår en silvertår Lägg ditt huvud på min kudde Om du bara vill så säg till Jag kan vara din vän när natten faller Om du bara vill öppna din dörr Och bara våga släppa någon in Det bor en sorg i dina ögon som jag inte når Det bor en sorg i ditt hjärta som är svår att förstå Hur kom den dit hur kom den dit Den är svart som svart granit Om du bara vill så säg till Jag kan vara din vän när natten faller Om du bara vill Öppna din dörr Och börjar andas släpper någon in Per Gessle
Cascada - What hurts the most
I can take the rain on the roof of this empty house
that don´t bother me
I can take a fue tears now and then, and just let them out
Im not afraid to cry, every once in wile even doe going on still upsets me
there are dayes every now and again i pretend I´m okey
but thets not whats get me
Whats hurts the most
wast beeing so close
and having som mutch to say
and whatching you walk avay
and never knowing what could have been
and not saying that loving you, is what i was try to do
Its hard to deal with tha pain of losing you everywhere I go
but I´m doing it
it´s hard fours that smile when I se you with all friends and I´m alone
still harder, getting upp, getting dress living with this reagret
but I know if I could do it over,
I would try give away all the words that I saved in my heart
that I left out .
Having so mutch to say, and watching you walk avay
and never knowing what could have been,
and not saying I loving you, is what I was trying to do
Ted Gärdestad - Sommarlängtan
Sommarljusa skyar över fager sommaräng
Himmlen är mitt täcke och marken är min säng
Jag har kraft att andas frihet
Jag har mod att va' mig själv
Mina tankar vandrar lika fritt som laxen
I en sommarälv
En fågel är min granne och han hälsar med en sång
Han sjunger om sin frihet som ska bli din en gång
Åh, vingar är min önskan
Och längtan är min tröst
Jag tror att jag far söderut när sommaren är slut
Och det blir höst
Du skriver så håret reser sig på mina armar!Va duktig du är.Många kramar,må så gott!
