Antingen är det hormonerna..

eller så är det helt normalt.

Orkade inte stanna inne utan begav mig på jakt till affären för att finna jordgubbar,
och där fanns inga! gaaah.
Men det var sista gången jag gav mig ut på promenad till affären, betydligt längre dit från Marie än jag trodde och jag började faktist gråta... måste vara lite hormoner med i bilden men saknaden av Primus är enorm nu..
min lilla vovve ! usch.. han gav mig så otroligt mycket glädje med sin närvaro men nu så är de helt tomt..
Självklart var han ett enormt stöd när Magnus behandlade mig som han gjorde och fanns alltid där när jag blev ledsen..
Trösten är att när jag kommit ner till edet kan jag åka och hälsa på honom! det och barnet får mig att kämpa vidare just nu....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback