lutar mot flytt..
Jepp, negativt med den nya lägenheten: 4 våningar utan hiss, 1:a på 35 kvm. (so, egentligen det enda ja gör ändå lixom - äter,sover,slappar vid tvn typ, så de är inte så mkt negativt.
posetivt: Totalt nyrenoverat, varmhyra under 2000!!, 2 minuter till jobbet, nära till affärer och ut och parta,
Så, vad tycker ni?
Jag åker in och tar en titt på den imorgon.
Idag har jag känt mig riktigt krasslig, ont i magen hade jag och kallsvettades gjorde jag.. fan inte mera sjukdomar!!
Nu har jag fått två skivor av systeryster en med karoke och en med paartymusik - Tack syrran! www.livetenligtheidi.blogg.se , (hur gör man länkar så inte adressen syns utan bara typ "Heidi" ???)
Häromveckan läste min farmor upp denna dikten, det är den jag svamlat om i några inlägg tidigare så,
here it come!
Jag älskar dig min lille påkke!
Denna skrev jag igår:
Kanske ni inte förstår mig, men jag kan inte sova.
Som att hålla ett ett redan söndrigt glas, och slänga det på stengolvet.
Jag klarar knappt tänka på då, det är som att riva upp ett gammalt sår.
All denna förtivlan och förvirring, att inte veta vart jag ska ta vägen.
Jag har vandrat en lång väg nu, lärt av mina misstag.
Kanske en dag jag kommer förlåta dig, Men idag gör det för ont.
Du förstörde en del av mig, En del jag idag hade behövt.
Just det! Lovade lägga in bild på lelle Tindra! Hon sprang omkring som sjutton och envis var hon, ojoj fick hon inte som hon ville la hon sig ner och skrek.. här fångade jag henne när hon sprang omkring!
Bedtime, sleep well! Puss <3
posetivt: Totalt nyrenoverat, varmhyra under 2000!!, 2 minuter till jobbet, nära till affärer och ut och parta,
Så, vad tycker ni?
Jag åker in och tar en titt på den imorgon.
Idag har jag känt mig riktigt krasslig, ont i magen hade jag och kallsvettades gjorde jag.. fan inte mera sjukdomar!!
Nu har jag fått två skivor av systeryster en med karoke och en med paartymusik - Tack syrran! www.livetenligtheidi.blogg.se , (hur gör man länkar så inte adressen syns utan bara typ "Heidi" ???)
Häromveckan läste min farmor upp denna dikten, det är den jag svamlat om i några inlägg tidigare så,
here it come!
Vad ser ni systrar?
Vad ser ni, systrar vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
"En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick,
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om "henne som aldrig blir klar"
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.
Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg.
Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårsbarn med en far och mor,
som älskar mig, min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann
med drömmar att snart få träffa en man.
En brud nästan tjugo - mitt hjärta slår volt
vid minnet av löften jag givit och hållt.
Vid tjugofem - nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och stort.
VId fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, När man är gammal och krokig
får den en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna,
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka,
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta
jag minns glädje, jag minns min smärta
och jag älskar och levet om livet på nytt,
jag tänker på åten, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon, systrar så ser ni ej,
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare, se MIG.
På en dement avdelning åp ett sjukhus i skottland fanns en gammal dam,
som inte såg ut att intressera sig för sin omgivning utan bara satt och stirrade ut genom fönstret.
När hon var död, fann man denna dikt bland hennes papper.
Vad ser ni, systrar vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
"En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick,
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om "henne som aldrig blir klar"
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.
Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg.
Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårsbarn med en far och mor,
som älskar mig, min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann
med drömmar att snart få träffa en man.
En brud nästan tjugo - mitt hjärta slår volt
vid minnet av löften jag givit och hållt.
Vid tjugofem - nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och stort.
VId fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, När man är gammal och krokig
får den en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna,
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka,
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta
jag minns glädje, jag minns min smärta
och jag älskar och levet om livet på nytt,
jag tänker på åten, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon, systrar så ser ni ej,
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare, se MIG.
På en dement avdelning åp ett sjukhus i skottland fanns en gammal dam,
som inte såg ut att intressera sig för sin omgivning utan bara satt och stirrade ut genom fönstret.
När hon var död, fann man denna dikt bland hennes papper.
Jag älskar dig min lille påkke!
Denna skrev jag igår:
Kanske ni inte förstår mig, men jag kan inte sova.
Som att hålla ett ett redan söndrigt glas, och slänga det på stengolvet.
Jag klarar knappt tänka på då, det är som att riva upp ett gammalt sår.
All denna förtivlan och förvirring, att inte veta vart jag ska ta vägen.
Jag har vandrat en lång väg nu, lärt av mina misstag.
Kanske en dag jag kommer förlåta dig, Men idag gör det för ont.
Du förstörde en del av mig, En del jag idag hade behövt.
Just det! Lovade lägga in bild på lelle Tindra! Hon sprang omkring som sjutton och envis var hon, ojoj fick hon inte som hon ville la hon sig ner och skrek.. här fångade jag henne när hon sprang omkring!
Bedtime, sleep well! Puss <3
Kommentarer
Postat av: Majaa
Oh herre guud va hon har vuxit!!
Jag tycker att du ska ta lägenheten och du tycker om den själv asså :)
Söötnos som var på bilden där också thihi ;)
Trackback
