HannaEllenor (Gamla bloggen)

Så länge jag kan minnas har jag vart livrädd för åskan.
Jag känner mig inte trygg. Vad folk än säger om "de är inte farligt" "du är säker där å där"
Jag är lika rädd vilket som.

Köpte ett nytt linne å byxor efter jobbet (rea!) och, såg molnen som var påväg just mot Wasa..
sprang hem, släppte ut primus snabbt och sen la jag in massa hårdrockslåtar på mobilen
och kröp ner i sängen med musiken på högsta nivå i öronen och en kudde för ansiktet.
Sen låg jag och sjöng med till musiken så ja kunde fokusera på orden i texten.
Så låg jag en timme.

Sen vågade jag titta efter och ovädret var över.

Det är mitt sätt att fly verkligheten, men Primus påminde mig ständigt då han låg bredvid mig och
ryckte till varje gång åskan lät, inte lätt för honom att förstå vad de är för oljud.

När jag var liten och var och hälsade på min mormor&morfar i Visseltofta var det åska en hel dag..
(och då fanns ju inte mp3filer på mobilerna haha)
Då låg jag och läste ut typ två böcker bara för att köra slut på ögonen så ja somnade en gång i halvtimmen..

Jag är rädd för att få stötar, hur känns de då att få blixten i huvudet?

Ännu en skräckupplevelse, Jag och Marie (barndomskompis) var påväg hem från skolan
och innan man gick över till järnvägen är en  "pöl" som är full när det regnat..
Vi var en bra bit ifrån som tur var, men blixten slog ner där.
och båda blev vettskrämda, det är nog en stor del varifrån min rädsla kommer.

Nu ska jag ner och tvätta, usch vad det fylls på med tvätt när man plötsligt är två :)

Puss&kram