nikotin.
Igår tog jag tummen ur röven och köpte nikotinplåster, för nu får det vara slut!
Innan jobbade jag mycket på ett boende och då rökte väl halva personalstyrkan - jag hade inte så mycket anledning att sluta, en cigg hit eller dit.
Började röka när jag var 12 ungefär, när jag var 15 var jag uppe i två john silver om dagen.
Sen när jag flyttade till Skåne la jag av, ett halvår.. Ingen i min omgivning rökte i början men så träffade jag viktor och började gå ut och festa - en cigg hit eller dit? jag fastnar inte .. shore..
Så nu har jag rökt 3 år, inte lika mycket men har försökt lägga av ,håller upp en månad åså e de fest - då är jag fast.
Nu på sista känner jag att ja tappar luften och håller på att dö när jag springer, så nufan får det räcka!
Men måste komma på något som gör att ja inte tar till ciggen när jag festar.
jaja, har iaf plåster på nu och har inte blivvit röksugen än! såå skönt!
Var precis i affären och handlade ordentligt med basvaror hehe bar hem två kassar och en ryggsäck + min hund hem.. har lite ont i axlarna nu ;P
Sitter och läser frida (är beroende av alla roliga mode&skvaller tidningar) söndagsgodis =)
Läser nu en jättefin dikt, många som sänder in så fina dikter..
Du ler mot mig, du ser mig
Det går en kall kår längst min ryggrad
Jag vill bara gå fram till dig och krama om dig,
med en stor varm härlig kram
Men jag kan inte, får inte
Det skulle bli som ett tåg på fel räls
Ett steg framåt och två bakåt
Jag skulle hatas, hatas utav alla
Ingen mer skulle mera se mig.
Så låt bli att le mot mig
och låt bli att se på mig
Du är en förbjuden frukt för mig,
och så skall det för alltid vara.
Fanny
Nu till min dikt (sida 2), som jag skrev när jag var 15 år.
Ögats synd.
Det kanske aldrig syntes i min blick,
att jag behövde eller ville bli älskad.
Det kanske aldrig hördes på min röst,
Du kanske tyckte att mina fotspår var skarpa
och att jag aldrig orkade ett varv till.
Du märkte kanske aldrig hur stark den var
muren jag byggt upp för att slippa riskera mig.
Jag kanske aldrig frågade efter din mun mot min hud
eller dina andetag mot mina tårar.
Jag har alltid sprungit genom eldrar, ensam
En flicka, bränd i kanterna av självriskhet.
En flicka, tjepad i kanterna för att hålla ihop sig själv,
Vill inget hellre än att bli Älskad.
Innan jobbade jag mycket på ett boende och då rökte väl halva personalstyrkan - jag hade inte så mycket anledning att sluta, en cigg hit eller dit.
Började röka när jag var 12 ungefär, när jag var 15 var jag uppe i två john silver om dagen.
Sen när jag flyttade till Skåne la jag av, ett halvår.. Ingen i min omgivning rökte i början men så träffade jag viktor och började gå ut och festa - en cigg hit eller dit? jag fastnar inte .. shore..
Så nu har jag rökt 3 år, inte lika mycket men har försökt lägga av ,håller upp en månad åså e de fest - då är jag fast.
Nu på sista känner jag att ja tappar luften och håller på att dö när jag springer, så nufan får det räcka!
Men måste komma på något som gör att ja inte tar till ciggen när jag festar.
jaja, har iaf plåster på nu och har inte blivvit röksugen än! såå skönt!
Var precis i affären och handlade ordentligt med basvaror hehe bar hem två kassar och en ryggsäck + min hund hem.. har lite ont i axlarna nu ;P
Sitter och läser frida (är beroende av alla roliga mode&skvaller tidningar) söndagsgodis =)
Läser nu en jättefin dikt, många som sänder in så fina dikter..
Du ler mot mig, du ser mig
Det går en kall kår längst min ryggrad
Jag vill bara gå fram till dig och krama om dig,
med en stor varm härlig kram
Men jag kan inte, får inte
Det skulle bli som ett tåg på fel räls
Ett steg framåt och två bakåt
Jag skulle hatas, hatas utav alla
Ingen mer skulle mera se mig.
Så låt bli att le mot mig
och låt bli att se på mig
Du är en förbjuden frukt för mig,
och så skall det för alltid vara.
Fanny
Nu till min dikt (sida 2), som jag skrev när jag var 15 år.
Ögats synd.
Det kanske aldrig syntes i min blick,
att jag behövde eller ville bli älskad.
Det kanske aldrig hördes på min röst,
Du kanske tyckte att mina fotspår var skarpa
och att jag aldrig orkade ett varv till.
Du märkte kanske aldrig hur stark den var
muren jag byggt upp för att slippa riskera mig.
Jag kanske aldrig frågade efter din mun mot min hud
eller dina andetag mot mina tårar.
Jag har alltid sprungit genom eldrar, ensam
En flicka, bränd i kanterna av självriskhet.
En flicka, tjepad i kanterna för att hålla ihop sig själv,
Vill inget hellre än att bli Älskad.
Kommentarer
Postat av: Lillasyrran xD
My gaahd va fiina dikter min systeer skriver!
Trackback
