Home again =)
Japp, Var ju somsagt hos Emelie (rättning: Hemma hos Emelies kille
Robbin men Emelie bor där om en månad antagligen)
Men ärligt, visst vi hade jätte kul och det var trevligt att träffa henne, men det är inte som förr.
Det var nog inte värt 270 kr jo kanske just nu men inte fler gånger, därför att vi softa, käka lite och såg melodifestivalen det kunde jag ha gjort hemma ändå.
Lilla Tindra har blivit jätte stor, och är väldigt lik John, som jag personligen inte tycker förtjänar nämnas som hennes far för han har skitit i Tindra&Emelie sedan hon föddes.
Men ojoj vad Tindra grät på natten, jag sov typ 2 meter ifrån henne..
Skönt att veta att jag somnar tidigt ikväll då! Eftersom jag börjar 8-16 i måndag&Tisdag..
När jag åkte hem kände jag mig allderles tom i min mage.
inte bokstavligt men jag menar sorgsen och som ett mega stort hål av längtan.
Det var nog antagligen för att jag såg hur bra Emelie egentligen har det,
Hon har en dotter och en kille hon älskar och hon är nog i grunden väldigt lycklig.
Men vad har jag då?
Jo visst Primus.. men annars är jag rätt ensam om dagarna om jag inte jobbar..
Syrran och hennes familj bor ju här uppe men det är inte samma sak heller..
de e ju lixom hennes familj.. hennes liv.
Men jag har även kommit fram till att det är nog inte läge att skaffa förhållande heller,
eller ja kanske, men skulle aldrig klara att bo ihop med någon iaf..
Men som sagt, kände mig väldigt nere och olycklig idag men ska ta mig i kragen och
se fram emot morgondagen, så ja inte åker på någon jädrans deprission igen.
Men saknar alla mina vänner och Viktor som fan....=(
Då, när jag satt på en bänk i pissvädret i kristinehamn och väntade på bussen
kom denna dikten/tanken upp i mitt huvud..
Känner känslan, den som river,
att vi aldrig blir två igen,
att glädje är ett ord jag inte längre förstår.
Så ensamt, så tyst.
Ett brustet hjärta, en ensam själ.
Sitter och väntar på ingenting,
folk som går förbi skrattar,
ser mig och tystnar.
Jag hör ett tyst skrik, en förtvivlan,
ber om hjälp, någon skriker så att jag ryser.
Jag ser mig omkring, men det är bara jag här.
Det är min längtan som skriker.
Och den gör så ont nu,
Vi har sagt Hejdå.
Hanna Ellenor Johansson 24 februari 2008
Robbin men Emelie bor där om en månad antagligen)
Men ärligt, visst vi hade jätte kul och det var trevligt att träffa henne, men det är inte som förr.
Det var nog inte värt 270 kr jo kanske just nu men inte fler gånger, därför att vi softa, käka lite och såg melodifestivalen det kunde jag ha gjort hemma ändå.
Lilla Tindra har blivit jätte stor, och är väldigt lik John, som jag personligen inte tycker förtjänar nämnas som hennes far för han har skitit i Tindra&Emelie sedan hon föddes.
Men ojoj vad Tindra grät på natten, jag sov typ 2 meter ifrån henne..
Skönt att veta att jag somnar tidigt ikväll då! Eftersom jag börjar 8-16 i måndag&Tisdag..
När jag åkte hem kände jag mig allderles tom i min mage.
inte bokstavligt men jag menar sorgsen och som ett mega stort hål av längtan.
Det var nog antagligen för att jag såg hur bra Emelie egentligen har det,
Hon har en dotter och en kille hon älskar och hon är nog i grunden väldigt lycklig.
Men vad har jag då?
Jo visst Primus.. men annars är jag rätt ensam om dagarna om jag inte jobbar..
Syrran och hennes familj bor ju här uppe men det är inte samma sak heller..
de e ju lixom hennes familj.. hennes liv.
Men jag har även kommit fram till att det är nog inte läge att skaffa förhållande heller,
eller ja kanske, men skulle aldrig klara att bo ihop med någon iaf..
Men som sagt, kände mig väldigt nere och olycklig idag men ska ta mig i kragen och
se fram emot morgondagen, så ja inte åker på någon jädrans deprission igen.
Men saknar alla mina vänner och Viktor som fan....=(
Då, när jag satt på en bänk i pissvädret i kristinehamn och väntade på bussen
kom denna dikten/tanken upp i mitt huvud..
Känner känslan, den som river,
att vi aldrig blir två igen,
att glädje är ett ord jag inte längre förstår.
Så ensamt, så tyst.
Ett brustet hjärta, en ensam själ.
Sitter och väntar på ingenting,
folk som går förbi skrattar,
ser mig och tystnar.
Jag hör ett tyst skrik, en förtvivlan,
ber om hjälp, någon skriker så att jag ryser.
Jag ser mig omkring, men det är bara jag här.
Det är min längtan som skriker.
Och den gör så ont nu,
Vi har sagt Hejdå.
Hanna Ellenor Johansson 24 februari 2008
Kommentarer
Postat av: Maja
Hanna, du vet att jag älskar dej.. och jag vet jag är ingen killa och jag kan nog inte jämföras med nån kille så xD
men du vet du kan alltid ringa mig!
När jag blir stor ska ja bli en blandning av mina stora systrar!
Jag är alltid så stolt över dig och skryter om dej jämt!!
Jag älskar dej syrran godnatt
Trackback
