Bara för att.
Jag älskar denna dikten jag skrev när jag var tonåring.
Har publicerat den innan men den är värd att få vara med mer !
Ögats synd.
Det kanske aldrig syntes i min blick,
att jag behövde eller ville bli älskad.
Det kanske aldrig hördes på min röst,
Du kanske tyckte att mina fotspår var skarpa
och att jag aldrig orkade ett varv till.
Du märkte kanske aldrig hur stark den var
muren jag byggt upp för att slippa riskera mig.
Jag kanske aldrig frågade efter din mun mot min hud
eller dina andetag mot mina tårar.
Jag har alltid sprungit genom eldrar, ensam
En flicka, bränd i kanterna av självriskhet.
En flicka, tjepad i kanterna för att hålla ihop sig själv,
Vill inget hellre än att bli Älskad.
Hanna Ellenor Johansson 2004
Den säger så mycket om mig på den tiden, den var
som en utvärdering av hur jag mådde när jag flyttat.
