6 december and Im stuck!
Idag är en sådan dag som bara passerar utan vidare betydelse,
en av många dagar här med andra ord..
Vi har ju verkligen kämpat med att komma från denna hålan
och ändå är man fast.. så kommer tanken smygande "Nu ska vi ha barn, då måste vi slå
oss till ro" Ro i här? nja..
Hade de inte vart så himla komplicerat med eknonomi och boende och arbete
så hade de vart till en annan stad vi flytta i januari, inte till en större lägenhet.
Men just sådana här dagar är jobbiga, för det händer inte ett skit här
inga evanemang (som ja blir bjuden på iaf...) Inga kompisar att äta middag med eller
ha film kväll.. Ingen bio för vi har ingen bil, eller pengar för den delen.
samma gamla gäng på det ända utestället som finns och där man bara super sig full.
Känner mig som en klagande kärring i trappen längst upp men det är så jag känner
just en mysig lördag kväll då de borde hända grejor , och det är jag som skriver om mitt liv i min blogg.
Jag finner då inte lyckan i att sitta mitt på landsbygden så är det bara, folk har olika syn på livet.
Men ja har en räddande ängel, min lilla bok som ja faktist läser för en gångs skull
Sjöjungfrun med Läckberg.. (tjatig nu eller? :P) den för bort en i fantasin så allt detta tråkiga omkring glöms för en stund.
Magnus och Primus är mina ljuspunkter som får mig att le varje dag,
men ändå känns det som om något saknas... varje minut.
Ja, kanske jag har någon nojja över att vara vuxen... vad vet jag... förtidig 40 års kris kanske ;P
"Många frågor, inga svar" som jag en gång skrev en dikt om..
Nu ska jag sjunka tillbaka in i fantasin och se
hur det gör för Christian, Patrik, Erica, Maja, Tvillingarna, Gamle Mellberg, Gösta och hunden Ernst.
Jag önskar att jag oxå hade några Läckberg-böcker kvar så jag fick uppleva allt fantastiskt igen! De är ju så jäkla bra! Men du - den boken du läser nu. Det är en helt fantastisk cliffhanger i den!!! Det betyder att den slutar URSPÄNNANDE så man bara LÄNGTAR efter nästa!!! Hoppas den kommer snart! =) Hade jag haft det som ni hade jag nog oxå vantrivts, visst, vi är olika du och jag, jag vill ha mer lugn och ro, men det HAR jag ju aldrig! Jag har fullt upp hela tiden med olika grejer och ställen jag ska till... Men det är nog att man är olika som person. Så fort jag flyttade upp hit gav jag mig fan på att hitta en massa kompisar, så jag vet att om jag får lite långtråkigt så är det bara att lyfta luren och ringa nån och bju på fika eller vad som helst. Men som sagt - vi är olika du och jag. =) Kram kram
En historia:När jag träffade Bengt o flyttade upp till K-stad så kände jag mej jätte ensam i perioder,men så blev jag med Julia,gick med i en föräldra grupp som BVC ordnade,och helt plötsligt hade jag massa nya goa vänner,en del som jag faktiskt fortfarande träffar fastän det är 25 mil imellan oss.Med detta menar jag inte att allt är enkelt,men om man verkligen vill att något ska förändras så kan det göra,men det är bara en själv som kan göra det.Så kämpa på.Stora kramar Helena
