dikten, dendär
Jag tinar bort, den jag en gång var finns inte mer
Den personlighet jag byggt upp med åren är
bara en fasad fylld med längtan.
Min kropp ser ut att trivas, leendet sitter ständigt kvar
Ni kommer aldrig se den syn jag har på mig själv
en dyster flicka i ett hörn
sitter i skuggan och gråter
Ansiktet så skärt med konturer från de tårar
som alltid rinner
ett svagt hjärta som kämpar för att inte brista igen
en trasig själ som ständigt får hugg av det förflutna
Även denna sorgsna flicka har en gång sett lycka
det var i barndomen då allt var som en saga
med tiden som gick fick flickan se dessa mörka bilder
som förstör en människa så djupt
Mitt namn är sorgen och förevigt smärta.
Den personlighet jag byggt upp med åren är
bara en fasad fylld med längtan.
Min kropp ser ut att trivas, leendet sitter ständigt kvar
Ni kommer aldrig se den syn jag har på mig själv
en dyster flicka i ett hörn
sitter i skuggan och gråter
Ansiktet så skärt med konturer från de tårar
som alltid rinner
ett svagt hjärta som kämpar för att inte brista igen
en trasig själ som ständigt får hugg av det förflutna
Även denna sorgsna flicka har en gång sett lycka
det var i barndomen då allt var som en saga
med tiden som gick fick flickan se dessa mörka bilder
som förstör en människa så djupt
Mitt namn är sorgen och förevigt smärta.
Kommentarer
Postat av: Liza & Marren
fiin,
http://wheresyourdignity.devote.se
Trackback
