Livet går i vågor...
för ett halvår sedan skrev jag denna dikten:
Sitter ensam, känner mig ensam, övergiven av världen, Vill bara finnas till och sitta bredvid dig igen, skratta med dig som då, känna vapnen sprida sig i kroppen, tryggheten, lyckan... Men även våra konflikter - vi fick sagt våra känslor och tankar. NU, Nu skriver jag ner den på ett papper som antagligen kommer att skrynklas ihop. De sorgerna, tankarna, känslorna, häromdagen blev gränsen nådd det finns inget slut och min kropp orkar inte mer sorg&smärta. Att kämpa igenom vardagen, kommer det något positivt ur dehär? Kommer jag någonsin våga ta klivet in i verkligheten? Jag är en drömmare, och har alltid vart, lever mig in i tvn där äkta kärlek framstår, om jag nu är en drömmare, Hur ska jag då hantera att världen inte är som jag trodde den skulle vara? För ensam kommer jag vara, i evighet. Iallafall i mina tankar och funderingar. Hanna.
snacka om deppig, DÅ.
Sitter ensam, känner mig ensam, övergiven av världen, Vill bara finnas till och sitta bredvid dig igen, skratta med dig som då, känna vapnen sprida sig i kroppen, tryggheten, lyckan... Men även våra konflikter - vi fick sagt våra känslor och tankar. NU, Nu skriver jag ner den på ett papper som antagligen kommer att skrynklas ihop. De sorgerna, tankarna, känslorna, häromdagen blev gränsen nådd det finns inget slut och min kropp orkar inte mer sorg&smärta. Att kämpa igenom vardagen, kommer det något positivt ur dehär? Kommer jag någonsin våga ta klivet in i verkligheten? Jag är en drömmare, och har alltid vart, lever mig in i tvn där äkta kärlek framstår, om jag nu är en drömmare, Hur ska jag då hantera att världen inte är som jag trodde den skulle vara? För ensam kommer jag vara, i evighet. Iallafall i mina tankar och funderingar. Hanna.
snacka om deppig, DÅ.
Kommentarer
Postat av: Caroline
fin dikt :)
Trackback
