Forts förra!

Hur sjukdomen sakta skrynklar vara händer, kära dagbok du e den enda som vet ey hur jag känner.. Du var ensam på en färd. . . Ditt hår som e så lent men för mig e de försent, förlåt.. Ambulansen kom, släng skiten. . . Den låter mkt bättre med musiken till! Wiee har kanske fått extra knäck på helgerna får la se, lite cash exta tackar man icke nej te! Nu ska jag fortsätta städa! Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback