En dikt .
Vi är så lika, men ändå helt olika. Vi har varsin sorg men delar ändå tårar. Jag hör dig gråta, gråta i mörkrets timmar. Du tittar på mig men en tom blick, din sorg går inte beskriva med ord. Jag hade mina ljusa dagar, många skratt många tårar. Men du slutade se mig, se och röra mig. Gav mig ej den närhet jag behövde, min sorg var att du glömde bort mig. Vi är så lika, men ändå helt olika. Hanna Ellenor Johansson, 5 april 2008
Kommentarer
Trackback
